Det sägs att när hjärtat
brister och man står ensam och älskar så ska man skriva ett brev för att få ett
avslut till det sorgsna och kunna gå vidare. Lära sig leva igen, lite som att
lära sig gå igen sakta med säkert.
Ja…. hur mkt jag hade
hoppats på att annorlunda liv så blev det inte så..
Så här är mitt sista brev
till dig, i all kärlek och respekt!
Hej älskling!
Jag kämpar med mig själv varje dag som går.. Skulle
bara vilja höra din röst en sista gång, kanske bara ha dig i luren vi behöver
inte prata, men…. älskling….. jag saknar dig så himla mkt, varje dag som går
varje timme varje minut är en evighet. Jag tänker på dig varje dag, .. du finns
fortfarande i mitt hjärta och jag känner att du kommer att vara kvar där under
en lång tid., time will tell.. Men jag förstår nu att det inte var meningen,
och det gör ont att det inte blev du och jag. Jag förstår också att livet
vill annat för oss två.. och att du vill vandra vidare.. men vi kan inte neka
att kärleken fanns där och den var äkta, visst var den fin älskling? Alla våra
fina stunder där kärleken omringade oss, alla dom stunderna då det fanns så mkt
hopp o tro,, allt det fina tar jag med mig och släpper allt det tunga.. jag ska
inte ljuga jag såg oss tillsammans för resten av detta liv och jag behövde
inget annat. Men mitt hjärta brister så mkt att det är dags för mig att
släppa allt och gå vidare.. jag är inte lika stark som du,, det kanske tar lite
längre tid för mig att ta mig dit där du står idag, men en dag så blir mitt
hjärta hel igen och allt bra igen. Jag ska tillåta livet, kärleken och allt det
fina visa mig vägen o befinna mig i ljus igen. Men tills dess så tar jag en dag
i taget.. jag saknar dig så mkt att det gör ont i hela kroppen. Men det här är
mitt sista adjö… Jag väljer att släppa kärleken fri för att jag älskar
dig!!
